ylle

3 oktober 2009 08:29

Ja hästar ger ens tillvaro nya, ljuvliga dimensioner! Säger som en bekant till mig, de borde skriva ut umgänge med djur på recept!!!!!!!!!!

Stina

3 oktober 2009 10:47

Absolut Ylle =)

Viveca

3 oktober 2009 13:50

M har ju som jag skrivit om på bloggen också ångest och depression samt har varit utbränd. Värsta perioden blossade upp precis när vi skaffat Vilda. Då hade vi henne hemma och han kunde gå ut till henne när som helst på dygnet och bara mysa och vara nära henne. Hon ger honom ny kraft varje gång han är med henne. Fantastiskt vad de kan vara läkande. Kram på dig och hästarna!

ylle

3 oktober 2009 14:47

Och DÅ menar jag förstås inte den SNUSKIGA varianten som vissa skruvade typer ägnar sig åt, utan den som Du och jag bedriver....

Stina

3 oktober 2009 21:34

Det är underbara djur vi rår om !

Viveca : roligt att läsa att även M som ( antar jag ) inte är totalt hästgalen kan finna ro hos Vilda !

Viveca

3 oktober 2009 23:27

Nej han har alltid gillat djur, men hästar har väl inte varit högst upp på listan. Vilda har nog fått honom att ändra inställning. Henne är han näst intill förälskad i;) Sedan har vi ju alla våra underbara katter som alltid tröstar när någon är sjuk eller ledsen. Att de väcker en på natten är ju bara en liten parentes;)

Caroline

4 oktober 2009 07:54

Svar: tack tycker det är med är snyggt =)

Ja! Hästar är som terapi och man blir så lung när man är med hästarna, eller man har inget val, man måste vara lung när man är med hästar =)

Stina

4 oktober 2009 17:09

Caroline : stämmer bra. Stressa och vara på dåligt humör har aldrig funkat ihop med en häst !

Ida

4 oktober 2009 19:22

Att blogga och att läsa andras bloggar är i mångt och mycket utlämnande men, när människor som du delar med sig av sina personliga spörsmål, glada som ledsna, blir jag varm. Som hästmänniska har man inte samma tid till umgänge som andra människor så därför känns som att man blir "vän" med en del bloggare. Du är en av dem. Glad för din skull at du mår bättre. Förrsten, var i landetr bor du? Kram!

Stina

4 oktober 2009 19:28

Tack Ida, blev så glad av din kommentar =)

Mig hittar du i Östergötland på Vikbolandet.

Viveca

4 oktober 2009 20:04

Med tanke på Idas kommentar: Ibland känns det som om man lär känna varandra i alla fall lite grann genom bloggandet. Själv har jag inte så många vänner där jag nu bor. Mina närmsta vänner bor många mil bort. Även om det inte alls är samma som det verkliga livet så tar man del av varandras tankar och funderingar. Och jag liksom du Stina har ju träffat kärleken på nätet så varför skulle man inte kunna hitta fina vänner här ute med?
Kram på dig!

Stina

4 oktober 2009 20:29

Jag tror nog att både kärlek och vänskap finns på nätet, kärlek har jag redan hittat precis som du Viveca =)
vänskap ? trevliga bloggvänner att följa och inspireras av har jag oxå redan hittat. Vad är det som säger att man inte kan utveckla en "riktig" vänskap ??
I belive ;)