David fick sin "nya" diagnos fastställd förra veckan :

ADHD, måttlig utvecklingsstörning samt autistiska drag.

Tyvärr fick vi veta att psykologen som varit vid vår sida i 10 år på habiliteringen nu går i pension, samt att David blir förflyttad från barnteamet till unga vuxna och vi fick träffa en av personalen ur det teamet.

I höst ska vi ha ett möte med det nya teamet och det känns sådär. Nya ansikten som inte vet ett dugg om vem David är och hur hans behov ser ut.

Vi hade redan i det här mötet diskussioner med "den nya " ang hur hon såg på vissa saker, så det gäller att stå på sig och vara lite besvärlig tror jag.

Inte direkt nåt att se fram emot precis   

Det är lite skrämmande det här med hans framtid och hur man ska ordna den på bästa sätt.

Det är frågan om han ska gå ett tionde grundskoleår eller särskolegymnasie ?

Dags att fundera på det här med God Man tills han fyller 18 och så småningom ett eget boende ...

Vissa saker ligger några år framåt men tankarna har redan börjat snurra hur man ska ordna det på bästa sätt för honom.

Han börjar bli stor min kille !

 

Ann

23 juli 2010 08:24

Synd det där att man måste kämpa och "kriga" för allt...
En vän till mig har en dotter med aspbergers och en son med ADHD så jag vet hur hon får kämpa för sina barn.
Allt ifrån assistenter och hjälp i skolan till avlastning...
Förstår att det är jobbigt när det blir nya människor som man måste dra allt för och som inte varit med från början.
Så stå på dig!
*Kramar*

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

 

Linda

23 juli 2010 09:56

Ja det är inget roligt när handledare/personal ur habben blir utbytt.
Vi har samma problem nu. Robins logoped som vi haft SÅ MYCKET hjälp av har blivit förflyttad, så vi får en ny i höst :-(

Skönt att du har fått en fastställd diagnos.
Min dotter Robin föddes med LKG och vid drygt
1-års ålder fick vi även veta att hon saknar hjärnbalken och att lillhjärnan ligger lite för långt ner.
Och precis som du ligger man flera år före i tiden och undrar och oroar sig för hur de ska klara sig i framtiden.

http://finnstapre.bloggplatsen.se

 

Stina

23 juli 2010 10:10

Ann : Ja, det är inte mkt hjälp man får om man inte slåss för det =(

Linda : Ja, det är mkt oro och planering runt våra barn. Ibland kan det kännas nästan övermäktigt, men på nåt vis får man den där styrkan ändå !

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Viveca

23 juli 2010 13:05

Det verkar jättejobbigt, särskilt med förändringar och ny personal runt honom. Att man skall behöva kämpa för sina rättigheter är nog värst av allt. Samhället har blivit alldeles för hårt för de svaga grupperna. De som enligt alla lagar och paragrafer skall prioriteras högst. Håller tummarna för att det kommer bli bra med allt nytt omkring honom och kämpa på, för det är väl det enda man kan göra som förälder.

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

maskrosor är vackra i sina olika stadier.

har firat 18 år tillsammans, det gjorde vi med att köpa oss en brödbakmaskin och äta på McDonalds ... inga stora festligheter här inte ? ...

var det som gällde idag ihop med A. Jag klippte Puttes enorma hovskägg medans A klippte Gurra innan hästarna fick gå ut. Så stalljobb, hjälpte till med att ha på medicin på kaninen som kliar sig och efter det lite kaffe. När hästarna ätit färdigt...

hade jag stallet medans A jobbade men pga en riktigt hemsk huvudvärk vart det inget pyssel med hästarna. Efter det har jag varit krasslig några dagar så har mest varit sängliggande men nu börjar det vända. Lite pyssel i scraprummet har det dock bl...

Var gubben och jag inne på idag. Mycket folk men mindre än väntat faktiskt. Vi kom ut med lite städ och hygiengrejjer, fågelmat, servetter i storpack, nya lampskärmar till sovrumslamporna och en ny fin lampa till köksfönstret. Mycket mer kunde de...