Detta är ditt fel Kicki, det vet du va ??   ;)

Min allra första häst hette Koppartorps Licco.

Jag var en 10 -11 år när jag fick honom ( minns inte riktigt ).

Jag hade tjatat på mina föräldrar bra länge och till slut gav dom med sig och kom hem med en 3 årig oinriden welshmountain hingst ...

Jag vet inte hur dom tänkte där *s* och jag tror inte vi tar reda på det heller ...

Illa nog så kan jag inte hitta en enda bild !!! i mina gömmor så ni får helt enkelt klara er utan !

I vilket fall så red jag in honom med hjälp av min gräsliga envishet  ... det var många tårar och blåmärken där kan jag lova.

Vi var ute och tävlade någon hubertusjakt och någon enstaka hopptävling utan några vidare bra resultat, men roligt hade vi =)

Tyvärr växer man ur små B ponnier och nästa häst vi köpte var Koppartorps Mint ( ser ni den röda tråden ;) ).

Korsning arab/russ, C - ponny och den enda häst jag någonsin haft som varit inriden och utbildad.

Vi for runt som tättingar i skogarna vid mitt barndomshem, ohh vad kul jag hade med den här ponnyn.

Vi tävlade oxå lite i hoppning, oftast vägrade vi ut oss och jag var arg som ett bi !

Han hoppade nämligen otroligt bra - hemma, på mina hemmagjorda hinder och var inte riktigt van vid sådana fenomen som paddock och färglada riktiga hinder.

Det var inte tal om att åka och träna för någon och någon paddock eller ridhus fanns inte på mils avstånd.

Inte hade vi transport, tid eller råd att hålla oss med sådan lyx heller.

Jag red 2 terminer på ridskola innan jag fick min första ponny och sedan har jag lärt mig rida själv ... eller försökt =)

Man växer ur även den här storleken på häst och nästa häst att stiga in i mitt liv var Tintomara.

8 månader gammal när hon kom till mig, en absolut drömhäst för en tjej som mig på den tiden.

Halvblod - "riktig" häst .

Jag var så stolt över den här hästen så jag hade kunnat spricka !

Under min uppxäxt hade vi hästarna hemma på gården och dom gick utan sällskap av annan häst vilket skapade ett helt unikt band mellen mig och dom  och speciellt då Tinto som kom till mig som ung.

Vi rasade runt i skogarna vi oxå, hon lös och jag springandes och tillbringade många timmar med att hitta på hyss ihop.

När Tinto var 2 år gammal flyttade jag in till stora staden till min mamma ... som tonåring lockade inte idyllen på landet längre, och jag stallade in Tinto på ett inackorderingsstall.

Nu fick både hon och jag kompisar !!

Oj, en helt annan värld ... det fanns tom PADDOCK i stallet. Vilken lyx !

Det var även här jag köpte nästa häst, Mr Torg eller Action som jag döpte om honom till.

En travare under omskolning som mina föräldrar köpte för att få mig att tillbringa mer tid i stallet och mindre tid springandes på stan ... jag var rätt vild ett tag som tonåring *harkel*

Action hade jag i 2 år innan han såldes till Synnöve som är här och slänger in en kommentar då och då =)

Vi tävlade hoppning upp till en meter med blandade resultat och han såldes senare till just Synnöve när Tinto tog mer och mer av min tid vartefter hon blev äldre.

Tinto och jag var ute och tävlade i hoppning upp till 120 banor och ngn enstaka dressyr.

Den här hästen hoppade allt och passade mig perfekt ... vi plockade ofta med oss rosetter hem .

Dom här åren tror jag var dom lyckligaste i hela mitt liv !!

Jag träffade senare en kille (som inte uppskattade min hobby) , jag gick igenom en depressionsperiod ( har jag insett nu efteråt ), blev gravid och Tinto såldes 92.

Bilden här nedan är den sista jag har av henne , ihop med min pappa, precis innan hon lastas på för att åka till sin nya ägare.

Det här är beslutet jag har ångrat ända sedan dess !

När hon åkt sålde jag alla hästsaker och la av med hästar de kommande 12 åren.

Jag gick inte i närheten av en häst överhuvudtaget och många av mina nyare vänner visste inte om att jag varit hästtjej.

Jag pratade inte om det alls ... ångesten var total !

I 12 år var jag utan häst tills jag en dag åkte hem till min bror för att köpa en bil och hälsade på hästen dom köpt och ville ha lite hjälp med nån dag då och då.

Det räckte med en snabb blick in i detta djurs vackra ögon och en stunds inandande av hästdoft för att det skulle vara kört igen ...

Idag sitter jag med ny pojkvän ( som accepterar min hobby ) och 4 underbara hästar, men det vet ni redan allt om =)

 

Ann

24 oktober 2010 22:44

Så roligt att läsa och titta på era gamla kort!
Det känns verkligen som om man lär känna er mycket bättre, och ibland undrar jag om jag inte känner er bättre än en del av mina vänner! ;)

Min nostalgitripp kommer imorgon, har letat bilder idag..!

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Stina

25 oktober 2010 05:59

Det ser jag fram emot Ann =)

Ibland kan man ju undra vem man känner bäst *s*

 

ylle

25 oktober 2010 05:56

Tack Kicki!!!
Hmmm, vilken hästfylld uppväxt, det hade jag bara kunnat DRÖMMA om där jag gick med min bankande kärlek till hästar inklämd mellan de elaka stalltjejerna på ponnyridskolan...

Så sorgligt med Tintomara, där kan jag verkligen förstå Din ångest. Men gjort är gjort och ingenting kan ändra på förfluten tid, så skönt att Du efter de olidliga 12 åren fick tag i hästeriet igen! kram

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Stina

25 oktober 2010 06:00

Ja, det var inte mkt annat än hästar för mig under min uppväxt.
Priviligerad, absolut =)

 

Kim

25 oktober 2010 10:46

Roligt att läsa och se, vissa grejer kände jag igen...
Fick också en oinriden treåring, våra föräldrar kanske hade läst samma bok...

http://varmt.bloggplatsen.se

Stina

25 oktober 2010 10:51

Man kan ju börja undra *s*

 

Kicki

25 oktober 2010 11:15

hehehehehehehehe
jag vet men det var ju så roligt!!!
och som jag trodde så fick ju du riktigt fina bilder, fast vi använt samma teknik (?)

skimmeltravarn var ju riktigt ball, jag anar att han var fallen efter Torg ?! hihi.

jätteroligt att se o läsa!
*mera mera*
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Stina

25 oktober 2010 11:22

Torg som morfar, annars stämmer det =)

Var riktigt kul att gå igenom gamla kort och minnas alla tokigheter man varit med om =)

 

Carin

25 oktober 2010 21:43

Hon var fin, din Tinto. Påminner mig om en av mina föredettingar, Pella. Henne har jag tyvärr inga bilder på men jag ska gå igenom lådan och skriva en liten roman jag med :-) Blev en liten tår i ögonvrån när jag läste ditt inlägg...

http://ekbladet.bloggplatsen.se

Stina

25 oktober 2010 21:55

Gör det Carin, riktigt roligt att läsa om andras bakgrund tycker jag !
Och roligt att gå igenom sin egen ...

 

Viveca

25 oktober 2010 23:37

Vad roligt med en nostalgitripp:)Tror inte jag har så mycket bilder på hästandet, då jag inte hade egen häst och fick sköta mig ganska mycket själv dvs inga fotande föräldrar. Har tyvärr också lite för många minnen av de elaka ridskoletjejerna. Varför var de såna egentligen? Gillade aldrig ridskolan av den anledningen. Härligt att läsa om dina hästar Stina och lite sorgligt också.

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Stina

26 oktober 2010 06:21

Låter som om jag hde tur som slapp de elaka ridskoletjejjerna ?
Gick viserligen 2 terminer på ridskola, men den perioden minns jag knappt.

 

Synnöve

27 oktober 2010 06:07

Härlig nostalgitripp!
Några de sista bilderna kommer jag ihåg. De är tagna på Navestad och på Hageby, den du rider Tinto i paddocken.

Jag saknar Action som bara det. Han var en speciell häst.
Tinto var så mysig i stallet. När jag ser henne på bild nu så kommer jag ihåg hennes mjuka näsborrar. När hon sniffade en i ansiktet.
Hon var så försiktig. Jag förstår att du saknar henne.
Kommer ihåg den där pojkvännen, så säger vi inte mer om det.

Måste säga att jag tyckte det var skoj att se din far på bild.

Jag är i alla fall glad att jag fann dig igen.
Att du fått ett bra liv med en gubbe som delar ditt intresse.
Bara så du vet.
Kramen från mig.

http://nabolandet.blogspot.com

Stina

27 oktober 2010 06:15

Tack Synnöve !

Hittade massor av kort på dig i mitt hästalbum och hade en riktigt minnenas högtid när jag gick igenom bilderna.
Ohh vad roligt vi hade !

Mycket finns att ångra över många saker fast jag försöker låta bli.
Jag har blivit äldre och klokare med åren ... får tänka på det =)

 

natalie

22 april 2011 07:43

åh vilken mysig historia. =) önskar jag också hade massa bilder kvar, men jag ska rota fram dom få bilder på felicia som finns framkallade efter jag kommit hem från stallet , och ta kort på dom så lägger jag ut dom på min blogg ikväll =)

http://billiejeanojag.bloggplatsen.se

Stina

22 april 2011 08:01

Kul, det ser jag fram emot !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

maskrosor är vackra i sina olika stadier.

har firat 18 år tillsammans, det gjorde vi med att köpa oss en brödbakmaskin och äta på McDonalds ... inga stora festligheter här inte ? ...

var det som gällde idag ihop med A. Jag klippte Puttes enorma hovskägg medans A klippte Gurra innan hästarna fick gå ut. Så stalljobb, hjälpte till med att ha på medicin på kaninen som kliar sig och efter det lite kaffe. När hästarna ätit färdigt...

hade jag stallet medans A jobbade men pga en riktigt hemsk huvudvärk vart det inget pyssel med hästarna. Efter det har jag varit krasslig några dagar så har mest varit sängliggande men nu börjar det vända. Lite pyssel i scraprummet har det dock bl...

Var gubben och jag inne på idag. Mycket folk men mindre än väntat faktiskt. Vi kom ut med lite städ och hygiengrejjer, fågelmat, servetter i storpack, nya lampskärmar till sovrumslamporna och en ny fin lampa till köksfönstret. Mycket mer kunde de...