som har kommit på att man ska betala räkningar !

Ja, för det är klart att det är en HAN ... något så tråkigt och irriterande skulle aldrig en kvinna komma på !

Undrar om man ska starta en ny rörelse ... V V R - Våga Vägra Räkningar ???

Man struntar helt enkelt i dom ... stoppar dom i brasan så fort dom dimper ner i lådan ? Så skönt ! Så befriande !

Hänger ni på ?

*funderar*

Fast det är klart ... då skulle jag snart se mig själv sitta och vrida på mig inför Lyxfällans programledare. Tror inte dom uppskattar sådana här initiativ ?

Kan nästan höra dom: " Förstår du inte vad det är du har gjort ???

*ryser*

Bah, jag får väl ta tag i dom då, räkningarna, men jag gör det inte frivilligt !

Bara så ni vet !

beundrar Vincent till fullo !

Där han är är hon ... undrar hur mycket bus han lär henne ?

Önskade jag hade tagit med mig fina kameran ut imorse när jag stod med sonen och väntade på hans taxi, månen och himlen var så vackra så det var nästan magiskt !

Nu har jag ju alltid mobilen med mig så fotade gjorde jag ändå, men det blir ju inte riktigt lika bra med en mobilkamera .... fast jag lägger in dom ändå så får ni liksom tänka er hur vackert det var !!

När alla ungar kommit iväg så roade jag mig nere i stallet, som varje dag när jag är ledig på fm.

Borstade av Vincent och förberedde för ett longerpass med kapson och inspänningstyglar.

När vi väl kom ut i ridhagen så var han - som vanligt - lite stressad och kunde inte skritta.

Trav, hopp och kast med huvudet var mer hans melodi samtidigt som han slog dövörat till att matte hade tänkt sig få bestämma takt och ton.

Så istället för ett traditionellt pass så blev morgonens mål : avslappning.

Det tog 40 minuter men tillslut hade jag honom skrittandes lugnt runt mig på slak lina med avslappnad hållning.

Vi avslutade passet med lite pisk ... ja, ni ser ju hur livrädd han är för den, han höll på att somna .

Är inte detta en av vad som brukar kallas för De 7 lekarna, 7 games, inom NH världen ?

I bakgrunden på bilden ser ni timret som ställdes upp häromdan och vi avslutade morgonen med att lugnt inspektera dom och inse att dom inte skulle äta upp oss.

Detta är ditt fel Kicki, det vet du va ??   ;)

Min allra första häst hette Koppartorps Licco.

Jag var en 10 -11 år när jag fick honom ( minns inte riktigt ).

Jag hade tjatat på mina föräldrar bra länge och till slut gav dom med sig och kom hem med en 3 årig oinriden welshmountain hingst ...

Jag vet inte hur dom tänkte där *s* och jag tror inte vi tar reda på det heller ...

Illa nog så kan jag inte hitta en enda bild !!! i mina gömmor så ni får helt enkelt klara er utan !

I vilket fall så red jag in honom med hjälp av min gräsliga envishet  ... det var många tårar och blåmärken där kan jag lova.

Vi var ute och tävlade någon hubertusjakt och någon enstaka hopptävling utan några vidare bra resultat, men roligt hade vi =)

Tyvärr växer man ur små B ponnier och nästa häst vi köpte var Koppartorps Mint ( ser ni den röda tråden ;) ).

Korsning arab/russ, C - ponny och den enda häst jag någonsin haft som varit inriden och utbildad.

Vi for runt som tättingar i skogarna vid mitt barndomshem, ohh vad kul jag hade med den här ponnyn.

Vi tävlade oxå lite i hoppning, oftast vägrade vi ut oss och jag var arg som ett bi !

Han hoppade nämligen otroligt bra - hemma, på mina hemmagjorda hinder och var inte riktigt van vid sådana fenomen som paddock och färglada riktiga hinder.

Det var inte tal om att åka och träna för någon och någon paddock eller ridhus fanns inte på mils avstånd.

Inte hade vi transport, tid eller råd att hålla oss med sådan lyx heller.

Jag red 2 terminer på ridskola innan jag fick min första ponny och sedan har jag lärt mig rida själv ... eller försökt =)

Man växer ur även den här storleken på häst och nästa häst att stiga in i mitt liv var Tintomara.

8 månader gammal när hon kom till mig, en absolut drömhäst för en tjej som mig på den tiden.

Halvblod - "riktig" häst .

Jag var så stolt över den här hästen så jag hade kunnat spricka !

Under min uppxäxt hade vi hästarna hemma på gården och dom gick utan sällskap av annan häst vilket skapade ett helt unikt band mellen mig och dom  och speciellt då Tinto som kom till mig som ung.

Vi rasade runt i skogarna vi oxå, hon lös och jag springandes och tillbringade många timmar med att hitta på hyss ihop.

När Tinto var 2 år gammal flyttade jag in till stora staden till min mamma ... som tonåring lockade inte idyllen på landet längre, och jag stallade in Tinto på ett inackorderingsstall.

Nu fick både hon och jag kompisar !!

Oj, en helt annan värld ... det fanns tom PADDOCK i stallet. Vilken lyx !

Det var även här jag köpte nästa häst, Mr Torg eller Action som jag döpte om honom till.

En travare under omskolning som mina föräldrar köpte för att få mig att tillbringa mer tid i stallet och mindre tid springandes på stan ... jag var rätt vild ett tag som tonåring *harkel*

Action hade jag i 2 år innan han såldes till Synnöve som är här och slänger in en kommentar då och då =)

Vi tävlade hoppning upp till en meter med blandade resultat och han såldes senare till just Synnöve när Tinto tog mer och mer av min tid vartefter hon blev äldre.

Tinto och jag var ute och tävlade i hoppning upp till 120 banor och ngn enstaka dressyr.

Den här hästen hoppade allt och passade mig perfekt ... vi plockade ofta med oss rosetter hem .

Dom här åren tror jag var dom lyckligaste i hela mitt liv !!

Jag träffade senare en kille (som inte uppskattade min hobby) , jag gick igenom en depressionsperiod ( har jag insett nu efteråt ), blev gravid och Tinto såldes 92.

Bilden här nedan är den sista jag har av henne , ihop med min pappa, precis innan hon lastas på för att åka till sin nya ägare.

Det här är beslutet jag har ångrat ända sedan dess !

När hon åkt sålde jag alla hästsaker och la av med hästar de kommande 12 åren.

Jag gick inte i närheten av en häst överhuvudtaget och många av mina nyare vänner visste inte om att jag varit hästtjej.

Jag pratade inte om det alls ... ångesten var total !

I 12 år var jag utan häst tills jag en dag åkte hem till min bror för att köpa en bil och hälsade på hästen dom köpt och ville ha lite hjälp med nån dag då och då.

Det räckte med en snabb blick in i detta djurs vackra ögon och en stunds inandande av hästdoft för att det skulle vara kört igen ...

Idag sitter jag med ny pojkvän ( som accepterar min hobby ) och 4 underbara hästar, men det vet ni redan allt om =)

Trött, seg och hängig dag idag.

Har sovit dåligt (igen) och vädret är ju inte precis uppmuntrande : mörker och spöregn .

Täckena från igår var långt ifrån torra så fick leta fram andra när dom skulle ut imorse, ibland är det bra att vara shopoholic och handla hästgrejjer för pengarna, för visst hade jag andra täcken på lager i mina lådor.

Flera stycken faktiskt ...

Tröstade mig med att inhandla Marabous nya choklad.

Kunde inte motstå den fina förpackningen !

Jättegod, men väldigt söt så man får inte i sig så många bitar vilket kan vara positivt om man har förmågan att trycka i sig lite för mycket i vanliga fall   

att rida ut med Billan imorse och bara ta en kravlös runda ut i friska luften.

Istället hamnade jag utanför Vincents box, mös en liten stund och pratade allvar med honom.

Bestämde mig för att rida ... honom.

Lät Billan vara kvar inne så han inte blev själv och hetsade upp sig redan innan vi startat.

Öppnade grinden till stora hagen och red där.

Välkänd miljö och de andra 2 hästarna inom synhåll.

Skrittade från ena sidan till den andra, hagen är ca 400 meter lång,

varje gång jag kom till en ände av hagen red jag in på en stor åtta och slutade inte skritta runt på den innan han och jag slappnat av.

Så bort till andra änden av hagen för samma mönster.

30 minuter höll vi på så tills nog både han och jag gick in i någon slags transbubbla där det enda som existerade var han, jag och vår stora, mjuka åtta.

Vi överlevde både han och jag, det blev lite lama protester från hans sida men det kändes som om han snart fann någon slags trygghet i att bara skritta där på samma sätt hela tiden ?

Nu har jag funderat färdigt angående EN sak , och det är tankarna kring en medryttare till Billan.

Jag har satt ut en annons , så får vi se om det kan vara så att det finns någon därute som vill komma och ge min lilla tjej lite extra tid och omtanke.