vet precis hur han ska göra mig riktigt exalterad !!!

Kolla vad han köpte åt mig idag, självklart kördes den igång direkt !

1,5 timme musik och video med MJ på Blu-ray... hihi !

Någon som har provat att göra egna snösulor av glasslock som kilas in mellan sko och hov ? Funkar det ?

Någon som vet om snösulor man sätter fast med brodden finns att få tag i ?

Andra tips ?

Satte ju inte på snösulor när hovis var här ... eller ordnade 4 broddhål ... tänkte att det räcker med att göra det nästa gång i december.

Tji fick jag !

Bild från september

Idag anlände mina stigbygelpåsar på posten.

Hittade dom via en annan bloggare och tyckte det verkade så himla smart så jag var tvungen att köpa mig några !

Jag har ett par stigbyglar som är lite vassa i en kant och riskerar att repa sadeln samt att man undviker att smutsa ner sadeln när man drar upp stigbyglarna och dom ligger an mot sadeln.

100 kr styck inkl brodyr, köpte i "mina" färger svart. grå och marinblå hos Snaremossens hantverk  :

Vincent tyckte det var lite skrämmande med snön och ville inte riktigt släppa navelsträngen till matte :

Riktigt halt var det ute så jag roade mig med att brodda innan jag släppte ut dom åt sitt öde. Hur kommer det sig att det alltid lyckas kila in sig små stenar i broddhålen som tar en evighet att pilla ur ??

*gnäll*

Har knappt sovit inatt, ryggen har satt igång att göra nåt så grymt ont igen.

Den måste känna ett behov av att sympatisera med stackars Sarah som åkte in till akuten och röntgade igår och fick veta att hon har en kompressionsfraktur på kota L1 i ländryggen !!!

Inte konstigt att hon har ont !

Men tala om otur ! Jag menar fallet VAR inte speciellt hårt och jag trodde väl aldrig att hon skulle ha skadat annat än muskler !

Ändå lyckades hon väl landa precis fel och trycka ihop och få en spricka i den där kotan.

Bah !

Kram till dig Sarah.

Hoppas du läker snabbt och riktigt nu och blir av med värken snarast !!!

Nu har vi varit inne hos läkare PB på habiliteringen.

Det är faktiskt ganska exakt 16 år sedan vi träffade dr PB första gången, och det är en bekantskap jag gärna hade varit utan ...

För 16 år sedan var David 5 månader gammal och vaknade en morgon med kräkningar och diarre, en maginfluensa trodde vi.

Han fick inte behålla nåt så vi fick en tid på BVC frampå em, och där såg dom direkt att han var slö och uttorkad pga sin maginfluensa.

Det kan bli ganska allvarlig på en sådan liten så dom satte dropp och ringde ambulans för transport in till sjukhuset för vidare observation.

På vägen in till sjukhuset förlorar David medvetandet och läget går från transportering till blåljus och ett väntande läkarteam  (där vi för första gången får träffa dr PB) utanför akuten.

"Diagnosen" går från ev maginfluensa till ev hjärnhinneinflammation.

Det tas alla möjliga prov och undersökningar och sätts in starkt penicillin intravenöst .

David blir stabil och läggs in på intensiven för observation.

Vi blir kvar några dagar på intensiven i Norrköping och David är fortsatt vaken och stabil.

Det tas levervärden som inte är bra och värdena blir sämre och sämre under dagarna som kommer.

Det blir problem med provtagningar samt nålen för dropp/läkemedel  och läkarna vill sätta in en CVK för att kunna ta blodprover och ge läkemedel.

Problemet är att Davids blod inte koagulerar som det ska av ngn anledning, det finns risk för att han kan förblöda under ett sådan ingrepp.

Dr PB som tjänstgör viss tid på Huddinge sjukhus vill transportera honom dit för att sätta in CVK samt be deras leverspecialist ta en titt på David under några dagar och tanken är sedan att vi ska återvända hem för fortsatt vård på vårt sjukhus.

Läkarna vet inte riktigt vad dom har att göra med, diagnos okänd, och kan bara behandla de symptom som David visar, grundorsaken/sjukdomen har dom inte hittat och hoppas att specialisterna på Huddinge ska kunna lösa problemet.

Så han transporteras med ambulans upp till Huddinge.

Nästan framme tappar han medvetandet igen och börjar krampa.

Av någon anledning har trycket i hjärnan ökat hastigt och det finns en risk för allvarliga hjärnskador.

Blåljusen åker på och transporten blir återigen akut, han sövs ner direkt och läggs i respirator på intensiven på Huddinge sjukhus.

Någon dag senare har levern i stort sett slutat att fungera och strax därefter börjar även hjärta och njurar att svikta.

Röntgenbilderna av hjärnan visar så stora skador att han kanske inte kommer att klara sig ?

Läkarna tar oss åt sidan och berättar att dom tror att han kommer att dö.

Gör han inte det kommer det att vara ett "vårdkolli" vi får med oss hem ...

Jag glömmer det aldrig, det samtalet !

Jag gick i princip därifrån och började planera min 5 månaders sons begravning !

Jag kastades mellan hopp och förtvivlan och kände mig så otroligt hemsk som bad om att han hellre skulle få dö än bli ett vårdpaket om det inte fanns nåt annat att välja på !

Den troliga diagnosen gick från Reyes Syndrom till fettsyreoxidationsdefekt till ett stort frågetecken.

Ingen visste vad grundorsaken var, dom kunde bara behandla symptomen och fortsätta gissa.

Ingen av läkarna hade varit med om något liknande förut.

Vi lärde känna andra familjer där uppe.

Familjer med svårt sjuka barn som dog ifrån dom.

Vi hörde dom i rummen brevid när döden kom och hämtade deras barn och väntade på vår tur.

Det går inte att förklara den fullständiga skräck och förtvivlan som präglade den här tiden ... det går inte !

En månad låg han där.

Nedsövd i respirator.

Otroligt nog började så småningom alla organ att kvickna till och dom försökte väcka David flera ggr för att ta honom ur respiratorn.

Varenda gång fick dom söva ner honom igen då han började krampa direkt dom släppte på sövningen.

Varenda gång var vi där och hoppades.

Varenda gång grät och skrek vi förtvivlat utanför när dom sövde honom igen.

Varenda gång.

Ni kan inte tänka er hur lång en månad är när den upplevs på det här viset.

Idag när jag träffade dr PB så genomlevde jag den - igen !

Så en dag hände ändå miraklet - dom lyckades väcka honom och ta honom ur respiratorn.

För första gången på en månad kunde vi se in i hans ögon igen och se honom röra på sin lilla kropp.

Den kropp som legat så stilla, så död, kopplad till en mängd olika maskiner väcktes till liv igen.

Ett absolut mirakel !

Den 13 december 2004 kunde vi lämna intensiven och flytta upp på barnavdelningen med vårat alldeles eget mirakelbarn !

Vi stannade där i 10 dagar och David blev bättre och bättre dag för dag.

Dan före julafton fick vi åka hem på permission och ha kontroller på sjukhuset i stan för att sedan återvända till Huddinge efter helgen.

Den bästa jul ni kan tänka er !!

Det ingen trodde möjligt hände, vi åkte hem med ett levande barn !!

Vi åkte skyttetrafik mellan Huddinge och hemmet och sjukhuset i Norrköping det närmsta året därefter.

Så många undersökningar och prover .... men dom minskade dom oxå när åren gick och det visade sig att David inte bara levde utan han lärde sig sitta, krypa, gå, springa, klättra !!

Han utvecklades !! Han levde och han var inget paket - han var ett barn som lärde och växte. Om än senare och lite annorlunda än andra barn, men vad spelar det egntligen för roll ??

Jag skulle kunna berätta för er om 16 år av tårar, ilska, förtvivlan, utmattning och massor, massor av glädje ... det har varit en sådan resa ! Och den är inte slut än !

Dr PB har vi träffat av och till under åren.

Idag när vi kom frågade han flera ggr om det verkligen stämde att David kan läsa ??

Han borde inte kunna det, men han kan !

När vi sa adjö sa dr PB " vi kom aldrig på vad det var som egentligen hände ... men någon måste ha varit med oss och sett till att vi gav rätt behandling trots allt " ....

i musikdjungeln är Pink !

Någon som inte har upptäckt henne ?

50 lyssningar senare så älskar jag den , Breaking News, trots att det är väldigt lite av MJ i den.

Ska snart stänga av repeat innan någon kommer och låser in mig !!

Kallt imorse, 9 minus så jag letade fram termobyxor och mössa till utsläppet av hästarna. Islänningarna på lösdriften var täckta i frost, inget som bekymrade dom dock.

Hoppades hästarna skulle ha förstånd att ta det lugnt när det nu var hårt och knögligt i hagarna, som gjort för att vricka sig !

Som tur var är det bara vid insläppen det ser ut så här !

Billan lyckades krångla av sig en framsko, efter 5 dagar - nytt rekord, igår .

Fick tag i min hovis som kommer imorgon em och slår på en ny .

Mulle börjar se ut som en liten isbjörn i all den päls han odlat. Han är väl förberedd inför vintern som komma skall.

Han ser ut som en riktigt liten skrutt vår gamla ponny =)