Idag fick jag reda på något som gjorde mig totalt ursinning och redo att ge mig på en person med knytnävarna.

Jag har lyckats hålla mig från det, men jag är fortfarande lika ursinning, en skrämmande känsla att känna så här starkt !

Egentligen har jag lust att skrika rakt ut och tala om vad jag vet, men offret i det hela vill inte polisanmäla eller se till att det kommer ut och det måste jag respektera.

Fast vart gör man av en sån här ilska och vanmakt utan att det äter upp en inifrån ??

Herr V fick massage över länd, rygg och rumpa ikväll.

Det märks att han har ont fast han verkade ändå tycka det var skönt och såg stundtals riktigt avslappnad ut.

Imorgon måste jag se till att jag hinner ut och promenera med honom så han får röra på sig lite försiktigt.

Jag har bestämt mig för att kolla upp honom och jag tänker börja med ngn form av kiro/equiterapeut samt besök hos hästtandläkare Torbjörn Lundström.

Det tar antagligen lite tid innan jag får till det med tanke på helgerna som kommer och plånboken som känns lite mager nu inför jul och dotterns 18 års dag ( och min sjukskrivning), men planen är att få till något av detta i januari.

Fram tills dess blir det kravlösa och bettlösa pass då jag kan tänka mig att OM det är problem så sitter det i munnen. Det är min tanke och mitt beslut just nu.

Någon som sitter inne med information om ngn bra equiterapeut eller liknande som är värd att lägga pengar och tid på ?

Bild på herr V från oktober