uteritt hade jag planerat på herr V idag ihop med Sarah/Billan och Becca/Mulle.

Hästarna hade - som vanligt - annat i åtanke !

Vincent var på tårna från start, Mulle taktade hela vägen och Billan var tittig och spänd.

Första delen av turen gick ändå bra, vi hade full koll och hästarna skötte sig förutom lite hopp och skyggningar mellan varven.

Så kom vi ut på trafikerad väg och alla hästarna är ju helt trafiksäkra. Så trafiksäkra dom kan bli ... trodde jag.

3 motorcyklar som körde om oss var inget och vi satt och pratade om hur duktiga dom var som inte reagerade på dessa brölandes vidunder när det kommer 2 motorcyklar framifrån.

Jag sitter och halvfilosoferar på herr V och kikar åt sidan på alla ljuvliga tussilagon som växer överallt då jag plötslig i ögonvrån ser Billan och sen Mulle kasta sig helt om och galoppera förbi oss med sina ryttare skrikandes "ohhhhhhhiiiiiii" i kör med väldigt speciella anisktsuttryck.

I nästa sekund kastar sig herr V med i paniken och jag fick fullt upp med att hålla honom på mattan. Benen gick som trumvirvlar på stället och han var såååå nära att få en blackout.

Lyckas lugna honom såpass så jag kan sitta av och ser att Sara och Becca fått kontroll på sina hästar en bra bit bort på vägen.

Dom väljer oxå att sitta av och vi går förbi motorcyklarna som turligt nog fått stopp på sina åk och stängt av dom. Efter dom står bortåt 10 bilar som oxå stannat och först då inser JAG hur nära vi egentligen varit en rejäl olycka.

Hade det kommit ngn bakom oss som försökt åka förbi oss i det ögonblicket vet jag inte vad som kunnat hända !!

Eller om motorcyklar och bilar inte lyckast stanna. Seriekrock med 3 hästar i mitten ??

*ryser*

Gåendes tog vi oss till en liten ficka för att sitta upp igen.

Alla kom upp utom stackars Sarah.

Vi fick helt enkelt gå in i skogen och hitta en bra sten hon kunde sitta upp ifrån.

Var hästarna nippriga innan så vart dom inte direkt bättre efter den händelsen.

Det hoppades, skyggades och kastades hela vägen hem.

Inte riktigt den lugna, avslappnade turen jag tänkt mig ...

Efteråt slog det mig vilken TUR vi hade och så insåg jag att trots allt detta så var jag inte rädd en enda gång där uppe på herr V !!!!!

Vi har kommit över en enormt stor tröskel, Vincent och jag. Det är bara så det är   

Och vi överlevde även idag ...