Parasiter väcker ofta starka känslor, det ligger troligen i våra gener att tycka att de är "äckliga". Vi får ibland frågan hur vi klarar av att arbeta med så äckliga saker och det enkla svaret är att man vänjer sig och lär sig att hantera eventuella faror. Kunskap är alltså nyckeln till ett sunt förhållningssätt. Det börjar nu närma sig den tid då vi förut sa att det var dags för att avmaska mot styngflugan. Det skulle sammanfalla med första frosten. Men vad var tanken? Är styngflugan så farlig att vi måste avmaska speciellt mot den? Lite kunskap kan förhoppningsvis lätta på dimmorna. I världen finns det ett flertal arter av styngflugor rapporterade, men i Europa är det bara tre arter av styngflugor som är av betydelse. På latin kallas de Gasterophilus intestinalis, Gasterophilus nasalis och Gasterophilus haemorrhoidalis. För den som är lite bevandrad i latin kan man från namnen ana var de lever. G. intestinalis lever mesta tiden i magsäcken, G. nasalis i näsan och den sista, G. haemorrhoidalis, liknar G. nasalis i livscykeln mycket men har under sina sista dagar i hästen sin hemvist i slutet på tjocktarmen. Hästens vanligaste styngfluga är utan tvekan Gasterophilus intestinalis och den vi vanligen kallar för hästens styngfluga. Det finns flera olika arter flugor som använder sig av olika djur för att fullborda sin livscykel. Styngflugorna är ofta "stora", håriga flugor som har kort livslängd som fluga och lång tid som larv. De är artspecifika vilket betyder att de normalt bara har en art som värddjur. I Sverige finns det en art flugor som normalt använder sig av älg som värddjur men ibland misstar sig och sprutar in sina larver i människors ögon istället för älgens näsborrar. Är du ute i skog och mark och det kommer en humleliknande fluga och hovrar (står stilla i luften) framför ditt ansikte så vifta snabbt bort den. Skulle den trots allt hinna spruta in larver i ditt öga så uppsök en vårdcentral. Larverna kan orsaka svåra skador i ögat. De går inte att skölja bort eftersom de har hullingar. Normalt lever dessa larver i älgens luftvägar och ställer i enstaka fall till med svåra skador. Hästens styngfluga är en fluga som ser ut som ett mellanting av ett bi och en humla. På grund av sin storlek så hörs den ganska långt, för att vara en fluga i alla fall. Förenklat kan man säga att livscykeln har tre faser, fullvuxen fluga, ägg/larv och puppa. Den fullvuxna flugan har dåligt utvecklade mundelar och äter inte under sin livstid vilket gör att de inte blir långlivade, kanske bara några få dagar eller någon vecka. Honans kropp är så utformad att hon kan vinkla bakkroppen och spruta äggen framåt. Dessa ägg sprutar hon företrädesvis ut på hästens framben, men ibland "missar hon målet" och äggen kan hamna på andra delar av hästkroppen. Det finns inga forskningresultat som visar att flugan föredrar några hästraser framför andra, larverna återfinns hos lika mycket både bland unga och gamla hästar av båda kön. Däremot verkar vissa hästar vara lättare att "se" för flugan. Det finns ingen verifierad forskning på detta men hästägare har berättat att det sett fler ägg på mörka hästar än på riktigt ljusa. Äggen utvecklas på benen eller bogen och av värmen från hästen. Enstaka börjar kläckas och när det kliar på benen slickar hästen på benen vilket genom ökad värme och fuktighet kläcks merparten av äggen och larverna fäster vid tungan och följer med in i munhålan och svalget där de utvecklas vidare i slemhinnorna. Här kan hästtandläkare och veterinärer ibland hitta larverna i till exempel tandfickor. Efter tre till fyra veckor har larverna utvecklats klart i denna fas och följer matstrupen ner i magsäcken där de sätter sig fast "i taket". Larven följer med träcken ut och förpuppas. Svensk forskning visade på att det inte fanns några larver kvar i magen på hästar efter mitten på juni. Utvecklingen i puppan tar mellan en och två månader och den fullvuxna styngflugan flyger iväg för att befruktas och sedan hitta ett värddjur för äggen. Så är cirkeln sluten. Styngflugan kan ställa till problem i tre faser. Den första är att hästarna blir skrämda av den flygande flugan och skadar sig när de försöker fly undan, här ställer flugan troligen till med de värsta skadorna. Den andra fasen är när larven utvecklas i munhålan och svalg och här finns det rapporter om att larver återfunnits i tandfickor. Hur stor skada de gör är inte i alla delar utrett. Den tredje fasen är under den långa perioden på kanske tio månader i hästens mage. Vid en kraftig infektion rapporteras bland annat magsår men en låg smitta anses normalt inte vara skadlig för hästen. Som vi skrev inledningsvis är det företrädesvis vid kraftig smitta som problemen uppstår. Vid val av preparat för att behandla mot styngflugan är ivermektin, med preparatnamn som Ivomec, Bimectin, Equimax, Eraquell, och Noromectin, förstavalet eftersom de har effekt både under perioden då larverna finns i munhålan och magsäcken. Moxidektin med preparatnamnet Cydectin är verksam mot larvstadierna i magsäcken. Eftersom smittan sker under högsommaren och behandlingen sätts in när larverna utvecklats och etablerat sig i magsäcken är praxis att man väntar med behandling under den fas som larverna finns i slemhinnorna i munhålan och då har den enkla regeln varit att det bör ske i samband med att den första frosten kommit. För hästägaren är det dock ryktsten som är det bästa verktyget för att förhindra att hästarna får problem med styngflugorna. Som med de flesta parasiter så är en och annan sällan ett problem. Det är när de av någon anledning blir väldig många som de stora problemen och skadorna kommer. Lyckas man rykta bort de flesta så är det för normalhästen inga problem med en och annan styngflugelarv i magsäcken. | 
