I 3 veckor nu har jag varit hemma med dottern och kommer att vara det 2 veckor till som det ser ut just nu.

Sen hoppas vi på att hon mår såpass bra så jag inte behövs hemma för jämnan.

Dottern orkar inte så mycket så det är inte så mycket vi gör om dagarna, och det håller på att driva mig till vansinne.

Jag längtar efter mitt jobb, jag längtar efter dagar med fullt upp att göra, jag längtar efter fysisk aktivitet och jag längtar grymt mkt efter mina hästar !

Jag är på snabbvisiter i stallet för att utföra mina stallpass, mocka och fixa foder när gubben kommer hem och kan vara med dottern en stund.

Mycket annat är det inte tal om och det får mig att bli halvt galen !!

arkivbild

 

sofia

9 februari 2013 11:37

Jag hoppas att du snart får en vanlig vardag. Det är ju när ens vardag vänds upp & ner som man ofta uppskattar det "normala". Det kan till & med vara roligt att mocka såna gånger.

Kram!

Stina

9 februari 2013 14:36

Ja, en alldeles vanlig vardag vill jag ha =)

 

rackemarie

9 februari 2013 11:45

Njut av stunderna i stallet. Trots allt en plats att andas på mitt i allt elände. Förstår och känner igen mig i det du skriver. Ändå, kan jag säga, att min dotters sjukdom gjort att vi fått särskilda band och en närhet som vi kanske inte haft annars.

http://rackemarie.bloggagratis.se

Stina

9 februari 2013 14:37

Det är tufft att vara mamma ibland, men det är det värt =)

 

Kicki

9 februari 2013 14:20

men kära värld.... ja jag kan inte annat än grubbla mig grå över vad som hänt och hålla tummar o tår för att ni tar er igenom det på bästa sätt! kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Stina

9 februari 2013 14:38

Tack och kram !

 

Viveca

9 februari 2013 22:42

Usch vad jobbigt för er och frustrerande. Jag håller tummarna för att hon snart hittar orken och att du får lite mer tid för dig själv. Kram!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Stina

10 februari 2013 09:27

Tack Viveca =)

 

M

10 februari 2013 14:41

Jag hoppas att det snart blir bättre... det konstiga är ju att man allt som oftast trots att man känner att man inte orkar en gnutta till ändå hittar kraften, orken och modet att sträva bara en liiiten bit till.
Det är nog för att man ändå inte i förväg vet exakt hur länge det ska vara. Hoppet är det sista som överger en och kanske är det just nu som allt får vända uppåt igen.

Kram

http://grankott.blogg.se

Stina

10 februari 2013 15:15

Jo, man orkar på något sätt för att man måste =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

maskrosor är vackra i sina olika stadier.

har firat 18 år tillsammans, det gjorde vi med att köpa oss en brödbakmaskin och äta på McDonalds ... inga stora festligheter här inte ? ...

var det som gällde idag ihop med A. Jag klippte Puttes enorma hovskägg medans A klippte Gurra innan hästarna fick gå ut. Så stalljobb, hjälpte till med att ha på medicin på kaninen som kliar sig och efter det lite kaffe. När hästarna ätit färdigt...

hade jag stallet medans A jobbade men pga en riktigt hemsk huvudvärk vart det inget pyssel med hästarna. Efter det har jag varit krasslig några dagar så har mest varit sängliggande men nu börjar det vända. Lite pyssel i scraprummet har det dock bl...

Var gubben och jag inne på idag. Mycket folk men mindre än väntat faktiskt. Vi kom ut med lite städ och hygiengrejjer, fågelmat, servetter i storpack, nya lampskärmar till sovrumslamporna och en ny fin lampa till köksfönstret. Mycket mer kunde de...