cicci

30 januari 2014 14:25

Så jäkla sant!
Det stöter man på dagligen detta om inte i bloggvärlden! :/ alltid ska de krångla med foderbyte, få en vet skriva ut hormonpiller o va vet jag för man enklast ska kunna skylla på det.
Kram

Stina

30 januari 2014 16:34

Många ggr är det nog så :-)

Anne-Lie

30 januari 2014 20:20

Det sista som analyseras är väl oftast ryttaren själv. Och det är väl många gånger "skit bakom spakarna" är det som är felet. Det verkar vara lättare att hitta ett "quick fix" iform av foder, utrustning eller vad som helst istället för att jobba med sig själv.
Det är iaf min erfarenhet. Vilket jag tycker är fel. Men det ÄR även svårt att jobba med sig själv. Med mina gamla skador så halkar jag lätt tillbaka i ett mönster som gör det lättare för mig men svårare för hästen. Vilket gör det ännu viktigare att verkligen tänka på vad man gör när man rider.
Men desto roligare när man märker framstegen av vad man gör :-)
Blev nog lite svammlig nu...;-)

Stina

30 januari 2014 20:53

Jag förstår precis vad du menar, att jobba med sig själv är ett ständigt pågående arbete och det är lätt att slinjavin i "gamla vanor".
Tyvärr möter man rätt så ofta folk som aldrig ser till sig själv och sina brister utan alltid skyller allt på häst/utrustning eller dyl :-(

Det Är väldigt lätt att slinka in i dom tankegångarna och glömma bort din egen del, jag får ständigt jobba med mig själv!

marianne

1 februari 2014 15:46

Så rätt, det finns ju de som köper en svindyr och högt utbildad häst också, och tror att bara för att hästen är utbildad så blir dom automatiskt bättre ryttare, efter nåt år när dom ridit sönder hästen så byter dom för hästen inte är bra ???
Jag tänkte lite tvärtom, att man inte ska ha en för bra häst, den kräver så mycket mer av sin ryttare, att man förstör hästen om den är för högt utbildad för sin ryttare....ja du förstår?

Stina

1 februari 2014 20:28

Jag förstår vad du menar, det är väl här det där med lagom kommer in =)