Millan

2 januari 2016 18:57

Finaste Billan <3 Förstår dina känslor, att skiljas från sin vän är inte lätt. Hoppas hon kommer till ett bra hem. Kram

Stina

2 januari 2016 19:03

Tack Millan

Marianne

4 januari 2016 16:38

Jag förstår dej...hur klarar man en sån sak?
Säger som Milan här över, hoppas hon kommer till ett bra hem.

Har jag missat nå't? Har du berättat varför hon inte ska vara med dej längre?

Kram

Stina

4 januari 2016 18:59

Min kropp orkar helt enkelt inte med 4 hästar längre - tid och ork sätter stopp och har egentligen gjort så senaste året trots att jag kämpat på.
Att välja bort en har däremot varit svårt men jag tror Billan har störst chans att hitta ett bra hem då hon är såpass okomplicerad.

Kicki

4 januari 2016 19:46

åh vad jag är kass på att läsa bloggar nu för tiden, det går hand i hand med hur man bloggar själv känns det som... :( vad tråkigt att kroppen inte orkar med, men jag vet hur det känns.... och det låter som ett klokt beslut, att Billan har all chans i världen att hitta en ny supermatte (eller husse). stor kram

Stina

4 januari 2016 19:52

Kul att se dig här igen =)

Jag hoppas det är rätt beslut och rätt häst jag valt ut, just nu känns det som om hjärtat håller på att brista !

Marianne

5 januari 2016 19:16

Men då....:(
Fy vad jobbigt att behöva välja...lider så med dej <3

Jag har också spjärnat emot en tid och haft många tankar på att avveckla men kan liksom inte tillåta mej att erkänna att kroppen är slut...

Kram

Stina

5 januari 2016 19:25

Så svårt att inse att man inte klarar det längre och stå där cch välja. Du får stanna och du får gå - nä, usch vad svårt det varit !