En bil ska starta, man ska få plats med hund och hästpackning och kunna dra en transport - ja, det är väl ungefär dom krav jag har på mina bilar.

När jag väl köpt en bil så gillar jag INTE att byta - jag vet vad jag har, men man vet aldrig vad man får - så varje bilbyte är totalt ångestframkallande för mig.

Jag vill gärna lappa ihop dom in i det sista och byter när jag inte har något val.

Min bil luktar hund och häst och är alltid full av bråte och bra att ha saker.

Gubben däremot ...

Det måste vara rätt bilmodell, rätt färg, vara snabb och gärna lite häftig, alltid välstädad och fin ( inga hästgrejjer får ens närma sig hans bil ), han vill gärna byta ofta och sitter tamigtusan alltid på blocket och kollar bilar - det viktigaste verkar vara att den inte är för liten.

I detta fallet verkar storleken absolut ha en enorm betydelse och småbilar är inget han sätter sig i alls om det kan undvikas.

För några dagar sedan rasade hans bil och han fick låna snälla svägerskans bil över helgen - en liten Nissan Micra   

Undrar om jag ska köpa honom en egen sån ?

Vad säger du gubben ??   

Arkivbild, mina pärlor =)

Det har regnat till och från hela helgen så det var inte så svårt att gå till jobbet, känns alltid lite tyngre när det är fint väder och man är tvingad att vara inomhus liksom.

Herr V avskyr regn.

Jag hörde redan vid 16 tiden när jag packade höpåsar på skullen att han stod nere vid grinden och väntade på mig.

Han står och verkligen stirrar mot stallet och försöker antagligen hypnotisera oss så vi ska komma ut och ta in honom.

Får han syn på någon gnäggar han, kastar med huvudet och vankar av och an för att visa sin obekvämhet över situationen.

Det finns bara en sak som är värre än regn, och det är hård blåst OCH regn - sånt borde man inte ens släppa ut sin värsta fiende i enl V.

Jag minns att jag hade en dressyrträning i totalt spöregn och hård blåstför nåt år sen.

Jag ger inte upp för lite regn så om jag bestämt mig så vi körde på enligt planerna.

Problemet var bara att herr V vägrade, och jag menar verkligen VÄGRADE att gå mot regnet/blåsten så det kom i ansiktet på honom.

Jag kämpade som ett djur men nej, det gick inte att få hästen att gå åt ena hållet och till slut skrattade både jag och tränaren helt hysteriskt och bestämde oss för att ge upp =)

Arkivbild