Vaknade med sprängande huvudvärk och feber, lika bra att checka upp det på VC innan helgen så efter fodring, utsläpp och stalljobb åkte jag till VC - bihåleinflammation !
Pratade med min läkare om mina ledproblem oxå och efter en genomgång av alla symtom jag känt senaste året ( ledvärk som flyttar sig, muskelvärk som flyttar sig, daglig huvudvärk, mkt illamående och magknip, sömnproblem, ökad trötthet, långvariga och många infektioner, ljudkänslighet mm) och efter en kroppslig undersökning av triggerpunkter och problemområden så är läkaren rätt så inställd på fibromyalgi.
Grattis till mig då
Än ska fler undersökningar och prover göras för att utesluta annat men det pekar åt det hållet =(
Åkte hem och la mig och sov som en död i 3 timmar, helt slut !
Vaknade och fick i mig lite mat innan sonens frita ringde : han hade lyckats svälja ringen/kapsylen på en läskburk och klagade över smärta i bröstregionen.
Ringde 1177 som kopplade mig till US Linköping och Öron/Näsa/Hals och efter läkarrådgivning beslutades det att vi skulle åka in till akuten i Norrköping och röntga för att se så inte eländet fastnat i halsen ( eller värsta fall lungorna ).
Så det blev en fredagkväll på akuten, åtminstone behövde jag inte känna mig speciellt ensam om vi säger så, med positiva besked efter ett antal timmar : inget som satt fast.
Nu gäller det bara att hålla koll så han inte får ont i magen eller feber under dess tripp ut ur mage och tarm, så håll nu tummarna för en bekymmerfri väg ut ;)
Arkivbild
Agneta
31 januari 2014 22:32
Vilken otroligt vacker bild!
Jobbig fredag på flera sätt! Men tur ändå att burkringen satt värre till!
Stina
1 februari 2014 11:18
Tack :-)
Ja, det var skönt att det inte blev värre!
Nilla
1 februari 2014 00:28
På något vis känns det lättare med en diagnos, jag har ju min whiplash med sekundär fibromyalgi. Men osynliga sjukdomar är värdelösa...folk har väldigt svårt att förstå det de inte kan se. Dom första åren tjatade jag dagligen och talade om var min värk satt, hur den förflyttade sig och påverkade mig...idag orkar jag inte längre förklara mig. Har några få vänner kvar som förstår och accepterar att jag inte alltid orkar vara glad o närvarande.
Hoppas det går smärtfritt med sonen!
Kram
http://kenzie.bloggplatsen.se
Stina
1 februari 2014 11:24
Det verkar gå bra med sonen, han känner inget idag så vi hoppas på tur!
Det är svårt med sjukdomar som inte är synliga /tydliga.
Jag har ju sen tidigare sjukdomar jag valt att inte gå ut med (förutom till ett fåtal, en av dom kunde tydligen inte vara tyst i sin tur tyvärr men ibland litar man på helt fel personer) just för att det kan vara svårt för andra att förstå - lättare att folk inte vet ibland!!
Kram!!
sofia
1 februari 2014 09:37
Stackare! Vilken dag. Det var ingen rolig diagnos du fick. :(
Stina
1 februari 2014 11:19
Bara att gilla läget ;-)
sofia
1 februari 2014 12:06
Jo det är väl att gilla läget. Men jag håller med Agneta detta brukar vara en liten jobbig sjukdom. Kärringsjukan kallas den väl? Det är väl det där att folk inte kan se den. *suck*
Men jag tror du fixar det :)
Stina
1 februari 2014 20:30
Det kunde ha varit värre =)
Inte känns det kul liksom att veta att jag troligen kommer att ha värk i resten av mitt liv, men är det nåt jag är så är det envis !
Det ska gå, jag får hitta min egen väg att reda ut allt - jag vägrar att lägga mig ner och ge upp !
marianne
1 februari 2014 15:51
Låter inte det minsta kul det där....något av det.
Jag har hört alltför ofta "du kan väl inte ha så ont då skulle du inte klara att hålla igång så mycket" men jag brukar svara att om jag inte håller igång så får jag ännu mer ont och blir stel och orörlig.
Nuförtiden pratar ajg nästan aldrig om min värk, det är så förnedrande att hela tiden bli misstrodd och sedd som en lat smitare.
http://marresmams.blogg.se
Stina
1 februari 2014 20:25
Ja, det är svårt det där och måste vara svårt som du säger att bli misstrodd - jag lär väl snart få egna sådana erfarenheter =(
Stina
1 februari 2014 20:23
Ja, får se det så att det som inte dödar härdar ;)
Kram !
Millan
3 februari 2014 13:34
Men jösses vilken otur du verkar ha. Tur att sonen verkar vara okej men det var ingen rolig gissning på diagnos du fick :/
http://www.kloveress.se
Stina
3 februari 2014 16:35
Året börjar lite negativt så jag får kämpa på och vända det =)