som inte följt mig och herr V på vår resa så ter sig nog dagens seger ynklig och märklig ut.
Men ni andra förstår nog precis vilken segerkänsla jag hade när jag kom hem efter ridturen idag.
Trots att vi började galet, jag hade missat att spänna sadelgjorden så när jag satt upp åkte sadeln runt och la sig på sidan.
Inte bra med en nervig herr V som började studsa runt och få panik.
Jag fick honom lugn efter en stund och kunde lossa och spänna om sadeln tyst svärande för mig själv. Sådana där missar får jag bara inte göra med honom !!!
Så red vi iväg ihop med Natalie och Billan samt M och Nora för en ... joggingtur på grusvägen.
Jag som inte travat honom mer än några steg utomhus på ett år skulle ut och jogga honom ... förstår ni vilken grej ?
Vi parkerade oss mellan Nora och Billan så han hade trygghet både bakom och framför och så bar det iväg !
Och vi gjorde det !!!
Vi travade en lång sträcka, utomhus ihop med andra hästar.
Han var spänd, hoppade lite snett ibland men oj, oj, oj vad han lyssnade och travade på fint !
Ursäkta men, FAN VAD VI ÄR BRA !!!!!!!
Stina
20 mars 2011 21:47
Ja, visst var vi =) Kram !
Stina
21 mars 2011 05:46
Tackar =)
Stina
21 mars 2011 05:43
Tack =)
Stina
21 mars 2011 08:07
Tackar =)
Stina
21 mars 2011 08:07
Japp, det är vi =)
Stina
21 mars 2011 08:12
Tack =)
Stina
21 mars 2011 19:00
Tack Sarah =)
Kim
21 mars 2011 10:32
Så härligt för dej!
Det har verkligen gått framåt, förtroendet växer mellan er och den stora/lilla fegisen vågar lita på att du ska skydda honom, antar jag...
Grattis!
http://varmt.bloggplatsen.se
Stina
21 mars 2011 18:59
Förtroenet växer för var dag !
Jag är alldeles kär i min vackra pojke !
Ulla
21 mars 2011 11:54
Det var ingen "liten" seger, det var en stor!! Modigt gjort:-)
Stina
21 mars 2011 18:59
Tack Ulla !! =)
Stina
21 mars 2011 18:57
Tack Gitte =)
Stina
21 mars 2011 18:57
En fantastisk känsla !!!!
Viveca
22 mars 2011 09:28
Härligt Stina!
Det här kommer att gå bra. Jag tror det är viktigt att som du nu gör riktigt glädja dig åt varje framsteg, för då blir du mer avslappnad och trygg och V vågar lita på dig.
Det blir en positiv spiral istället för tvärtom.
De gånger ni får bakslag skall du försöka rycka på axlarna och gå vidare. Det har hjälpt mig när jag var på väg att ge upp när det gäller min lilla argbigga. Det är svårt, men det går att försöka möta hästen i nuet varje gång. Det är ju där hästen befinner sig.
Kul att läsa att det går så bra. Att rida ut med andra tror jag är toppen för att få honom att komma över sin rädsla och upptäcka att världen därute består av så mycket mer än otäcka och farliga saker:)
http://perasperaadastra.bloggplatsen.se
Stina
22 mars 2011 11:47
Det är en stor skillnad nu mot förut, jag har en paddock och jag har ridsällskap.
Det kommer att hjälpa mig med herr V, det är jag säker på !!