Om jag bortser från att det är lite tungt att kliva ur min sköna säng tidigt, så gillar jag att morgonfodra.

Man möts av gnäggningar och förväntansfulla hästar som kikar ut ur sina boxar.

Det blir lite skrapningar och nån spark när dom tycker det tar för lång tid - men så när alla fått hörs bara belåtna tuggningar =)

Att lyssna på hästar som tuggar hö är ett av dom mest rofyllda ljud som finns ... står jag en stund och lyssnar så riktigt känner jag hur stressen försvinner ur kroppen.

När jag återupptog mitt hästintresse för en del år sen så var jag sjukskriven för utbrändhet.

Har haft några perioder ( år ) av mitt liv med utbrändhetsdepressioner, medicinering odyl.

Inte blev jag väl egentligen bättre av att gå hemma och inte träffa folk, utvecklade en hemsk social fobi och panikångest under de här åren.

Sedan jag lät hästarna komma in i mitt liv igen har jag mer att göra än jag någonsin haft - men mår bättre än jag gjort på länge.

När jag drabbas av ångest går jag ner till hästarna - en stund i deras närvaro blåser bort ångesten snabbare och bättre än någon medicin lyckats med.

Idag är jag medicinfri sen några år tillbaka - har inte varit sjukskriven sen jag skaffade häst och har dessutom gått upp i arbetstid...

Bild på Mulle förärad en tjusig pannluggsfläta med prydlig grön rosett ;)