hästar på den här gården.

Billan visar upp sin allra finaste sida :

and mr Hyde.

Min sockersöta, oskyldiga och snälla halvarab

byter skepnad och går till attack i hagen

Tala om att testa alla gränser till max på en och samma dag !!! 

Pysslade om lilla grisEbba imorse och redde ut hennes svans hon nog gått och dragit igenom kardborrsbuskarna igår. Så den såg ut !

Ren och fin fick hon sedan knalla ut och vara själv i hagen en stund.

Jag vill inte att mina hästar inte ska kunna gå själva, att alltid behöva se till att ha sällskap ... näää, det ska dom fixa bara.

Dom brukar få träna på det tidigt så dom vet att dom inte dör av att vara ensamma nån timme vare sig det är i boxen eller hagen.

Ebba tog det med ro. Stod och ropade lite vid grinden, men var lugn hela tiden.

Sedan tog jag mig an herr V och redde ut den där pannluggen med tistlar/kardborrar i som jag inte orkade ta tag i igår ( och låg och grämde mig över halva natten ).

Sedan klädde jag på honom och tänkte skritta ut en runda.

Så fort jag suttit upp kastar han sig åt sidan. Han fick syn på islandshästarna tvärs över vägen ... suck.

Vi skrittar iväg bortåt vägen och hinner inte värst långt innan det blir en konflikt.

Vincent vill inte gå ifrån stallet och jag tycker gott vi kan göra det.

Han börjar backa, snurra och slå med huvudet men går framåt några meter efter lite påtryckningar innan han stannar igen.

Den här gången ger han sig inte och börjar sparka mot skänkeln.

Jag lägger till spöt litegrann och han ställer sig  rakt upp 3 ggr i följd.

Då kände jag bara att nu ger jag upp.

Han vann och vi skrittade tillbaka till stallet. När islänningarna kommer inom synhåll igen kastar han sig åt sidan .

Just nu känner jag bara att jag inte orkar mer av det här.

Jag orkar inte med dessa konflikter vid ridning, jag orkar inte vara rädd för nåt som ska vara roligt och avkopplande.

Kanske är det dags att jag inser att den här sortens häst, med humör, nerv och tryck under hovarna, inte är min typ av häst längre ?

Jag har nog blivit för gammal och för feg.

Det skulle ju hjälpa om jag kunde rida iofs.

Kanske är det här jag ska kapa ner på antalet hästar ??

Med den häst jag inte klarar av och är rädd för att rida.

Samtidigt är det den häst jag älskar mer än nåt annat.

Är det en egoistisk kärlek när jag uppenbarligen inte reder ut det ?

är det en betydligt lugnare dag, börjar inte jobba förrens kl 16 så har hela dagen att fylla med roliga saker.

Igår kväll, mitt i stressen jag kände, tog jag tag i min illaluktande tvättmaskin.

Har länge tänkt att jag måste göra nåt åt den, luktat skunk i den, så igår underökte jag gummibälgen.

Inte konstigt om det luktat, hittade en grå kletig massa proppfull med bakterie som hämtad direkt ur " Rent Hus " och jag kunde se programtanternas förskräckta miner och utrop framför mig.

Illa !

Så det blev skurning av tvättmaskin och sedan ett tomt 95 graders program och så har den stått öppen inatt för att torka till.

Så nu hoppas jag Rent Hus Tanterna håller sig tysta och lugna ett tag *s*

Imorse när jag som vanligt hasade mig ut i köket för att sätta på det så viktiga morgonkaffet trampar jag i nåt blött. Väldigt blött.

Närmare bestämt hundkiss.

Mysigt.

Det händer nån enstaka gång att hon inte lyckas hålla sig en hel natt, ibland tror jag hon yrar runt för mycket när vi är ute så hon glömmer av att kissa .

Det var bara att duscha fötter och skura golv kl 6 imorse.

Bra start på dagen.

Eller är det så att dagen bara kommer att bli bättre när man startat upp den på nåt mindre trevligt vis ??