att rida ut med Billan imorse och bara ta en kravlös runda ut i friska luften.

Istället hamnade jag utanför Vincents box, mös en liten stund och pratade allvar med honom.

Bestämde mig för att rida ... honom.

Lät Billan vara kvar inne så han inte blev själv och hetsade upp sig redan innan vi startat.

Öppnade grinden till stora hagen och red där.

Välkänd miljö och de andra 2 hästarna inom synhåll.

Skrittade från ena sidan till den andra, hagen är ca 400 meter lång,

varje gång jag kom till en ände av hagen red jag in på en stor åtta och slutade inte skritta runt på den innan han och jag slappnat av.

Så bort till andra änden av hagen för samma mönster.

30 minuter höll vi på så tills nog både han och jag gick in i någon slags transbubbla där det enda som existerade var han, jag och vår stora, mjuka åtta.

Vi överlevde både han och jag, det blev lite lama protester från hans sida men det kändes som om han snart fann någon slags trygghet i att bara skritta där på samma sätt hela tiden ?

Nu har jag funderat färdigt angående EN sak , och det är tankarna kring en medryttare till Billan.

Jag har satt ut en annons , så får vi se om det kan vara så att det finns någon därute som vill komma och ge min lilla tjej lite extra tid och omtanke.